Lätt upphetsad svängde jag in på den vanliga parkeringsplatsen, iförd bil och medförande matchboll.
Allt enligt hemliga instruktioner från Ledningen.
Efter lite pyssel erhöll jag av Ledningen föreningens kanske värdefullaste medlem och ett kuvert.
Samt instruktionen att öppna kuvertet och läsa innehållet, när vi passerar KS på E4 norrut.
Lite fredagsstockning på Klarastrandsleden och sedan snabbt upp ur Eugeniatunneln.
Den värdefulla lasten fipplade upp kuvertet och fann instruktionen; kontakta Ledningen strax före avfart 142.
Ledningens första fint.
De vill få oss att tänka Sala, Avesta, Borlänge. Kanske Färnebo.
Gick vi såklart inte på; Scandic Västerås och Tjurhästar for förbi i tanken. Liksom väg 55 mot Strängsnäs, Katrineholm. Vadsbro?
Väl framme vid väg 70 kom Ledningens kortfattade order över radion, åk till Enahallen parkera på hallens parkering.
Vi lydde order, svängde in till parkernas huvudstad och strax sammanstrålade vi med övriga basketörer, vi ombads ta med basketutrustning och kliva in i baskethallen.
Lättare sagt än gjort eftersom hallens parkering och själva hallen låg i helt olika fylken, en lång promenad vidtog. (Vi trodde ett tag att vi skulle till andrahallen.)
Sektledaren kämpade på med sin rullväska och hann precis i tid till matchstart.
Veckans lirare kommer på annan plats berätta om en historisk kamp med, för första gången (?), elektronisk anslagstavla och VAR-rum.
Efter matchen fick vi inte duscha utan ombads kliva i våra oömma överdragskläder och ta på overaller.
En och annan lättöl kom fram och bilarna fylldes snabbt av svett, pringels och förvåning. Vad hände nu?
Efter några minuters bilfärd drabbade vi resans mål vid Mälarstranden, Haga slott med tveksamma anor och ett tegelbruk!
Rask rumsetablering, därefter ner till SPA-avdelngen där det fanns en fungerande och en kall Jacuzzi, öl, korv, ost och chips.
Samt fantstisk ångbastu och het normalbastu. Efter några öl så var allt som vanligt igen - dvs perfekt !
Bob hund parkerade vid osten och även korven försvann kvickt. Jordnötspåsar flög genom luften och inga andra gäster vågade sig hit.
Vi lärde oss allt om Archimedes princip och fick en härlig tvagning ända tills vi till slut föstes iväg mot välkomstdrinken som serverades i en av slottets många salonger.
Välkomstdrinken, ett glas bubbel som sköljdes ner med en GT, avbröts endast av en fin historielektion där vi fick lära oss att Haga slott nog inte hade några vidare anor, men trots det var ett typiskt resonansslott (troligen en felsägning, skulle troligen vara nyresonans) och att ingen mindre än Nicodemus Dressin d.ä. höll i pennan.
Helt skadeskjutet var slottet innan Diös fixade till lite stuck och lyfte in gamla möbler på 80-talet.
Det rabblades ett antal namn och pekades på porträtt:
Sten Bengtsson (Bielke), Ture Stensson (Bielke) kung Karl Knutsson (Bonde), Ture Bielkes dotter Birgitta, död 1436. rikshovmästaren Erik Eriksson (Gyllenstierna) den yngre. släkterna Tre Rosor, Stenbock, Natt och Dag, Mörner, Falkenberg och Posse. Gustaf Persson
Och vips, proveniens*, så skapas en myt!
Ledningen tillhandahöll facit för de som inte la allt på minnet.
Efter historielektionen blev det gåsmarch upp till vårt chambre separé, diagonaldukat på typiskt nyresonansmanér.
Ytterligare en förvirrad lektion vidtog, samma lärare presenterade middagsmenyn och blandade ihop rätterna, vinerna och dagarna på ett ganska kul sätt.
(Gårdagens japanska dessertvin auslese utlöste en mild förvåning bland basketörernas vinkännare).
Men före desserten fick vi iallafall rätt rätt som förrätt, nämligen en grillad (nåja) aubergine med nåt på. (va fan var det på? Glömde det, men det var gott!)
Sen var det huvudrätt. Jag hade Nypan till bordet och han var som vanligt lite kinkig (se tidigare skrönika).
Huvudrätten var en vällagad kalvrygg med risotto på ärtpurespegel. Najs!
Jovisstja! Västerbottenpaj! Kall som bottenhavet, men saltigt mysig i gommen när den tinat lite. Till förrätt alltså.
Till det konstigt utlösta japanska vinet serverades en glass med sabayonne (ver det lakrits?) Urgott!!!
Dessertvinet var också väldigt gott, men som sagt, fel.
Under middagen hölls spirtuella tal och ett stort antal pokaler och priser delades ut:
Guldbrygden tillföll i år just den medlemmen som jag transporterat vid avfart 142, nämligen Lasse Inkasso, den mest värdefulle medlemmen!
15 års prickfritt arbete i Fredagsbaskets tjänst. Ovärderlig, slitstark, noggrann, solvent och en riktig kamrat. Grattis!
Mellanstor pokal gick till bäste värvare, Björn, som jobbat hårt med det germanska arvet.
Mellanstor pokal gick också till Sektledaren Johan Wikner ”som bäste lagdelare samt strävsamt och tålmodigt deltagande varje fredag”.
Johan lyckades efter en stund resa sig och ta emot pokalen.
Stor pokal tilldelades till hr. Andraé som “bäste betalare”. Betalat 4 gånger och fick en kickback i form av otummade sedlar, levererade i den stora pokalen.
Till de minnesvärda traditionella talen hörde åldermannens, som vi försöker komma ihåg.
Efter sedvanligt toalettbesök samlades vi till kaffe med avec i de fina salongerna med skinnsoffor och trevligt sällskap, väldigt mysigt!
Strax för barstängning tog vi en avslutande drinkrunda innan vi gick iväg till de sköna sängarna i våra enkelrum.
(Enkelrummen var en av de stora nyheterna denna kickoff, en riktig standardhöjning!)
Dvs, de flesta gjorde det. Åldermannen hade raggat upp Boris och de båda tultade iväg lätt fnittrande. Fan vet vart.
Morgonen nalkades och vi samlades till en fantastisk Slottsfrukost, där allt man kan önska sig en fin morgon, serverades! Underbart!
Efter frukost avhölls, under högtidliga former, årsmöte. Styrelse valdes, revisionsberättelser berättades och avgifter fastställdes.
Ny medlem, hr Alsterback, invaldes. Han spelar i gulsvarta laget.
Rummen återlämnades och vi äntrade bilarna som åkte i konvoj mot ett okänt mål som så småningom visade sig vara 1992 års kickoffplats; Fagerudd!
Dags alltså för årets pokaltävling, inte lerduveskytte som -92,
utan denna gång Segwaytävling.
En oerhört komplicerad teknikbana, markerad med rockringar, koner och plastpluttar hade byggts upp i bakethallen med det hårda golvet och skulle köras på kortast möjliga tid.
Piffi visar
Man fick inte vara alltför tillbakalutad utan det gällde att sticka fram hakan och luta i kurvorna.
Alla lyckades tämja elrollatorn och ganska snabbt fick vi upp farten.
Lågis, vårt eget raceress, fick upp farten lite för mycket och körde med god fart rätt in väggen, han överlevde, men blev nog lite yr för sedan rev han fler hinder än någon annan.
Efter några träningsåk fick alla tävla och köra banan på tid, med tidstillägg för rivningar.
Efter rundomgången blev det final mellan de två bästa tiderna, dröm om vår förvåning när det var Kenta och undertecknad som hade kört bäst.
Att Kenta var så snabb trodde ingen!
Finalen blev en rysare och jag vann över Kenneth med 1 sekund.
Kul, riktigt kul !
Protokoll
Tillbaks till vårt slott och en god lunch med fetaostbiffar och grillade grönsaker, efterrättskaka och kaffe.
Vandringspokalen delades ut och nästa års kommitté utsågs: Pfennig, Sektledaren och Lasse Inkasso.
Blir nog svårt att överträffa årets kickoff som absolut var årets höjdpunkt,
stort tack till Olle S och Piffi för årets mycket välformade event!
Ett digert arbete låg bakoim planeringen, man provkörde hallen hela vintern
Jag tog därefter hand om Kenneth och vi körde den vackra Grönsöövägen hem.
När vi kom till Bålsta var han glad igen.
Tomas
*[Proveniensen] har likheter med animismen, föreställningen om att även döda ting har en själ.
