Vi börjar bli riktigt internationella. Förutom spel i en massa olika hallar i Sverige så har vi spelat mot andra lag i Spanien och Tyskland och mot oss själva i England och Jämtland. Dessutom har vi ju också under en kick-off satt ner våra fötter på Åland men där blev det ingen match.
Nåväl, nu var vi i Barcelona och njöt av Fredagsbaskets 40-års firande. Kanske var det inte den perfekta uppladdningen inför en match. D.v.s. att dagarna innan match vara ute och slarva till sent på natten drickandes massa vin, öl och t.o.m sprit. Dessutom hade vi ju en trevlig dag i solen samma dag som matchen. Ooptimalt, eller hur? Men å andra sidan hade det ju varit skittråkigt om vi bara hade legat på rummen och laddat från torsdag eftermiddag till lördag, eller hur?
Väl framme i hallen, ombytta och klara kunde vi börja uppvärmningen samtidigt som vi synade motståndarna. Jösses, deras snittålder var nog minst 10 kanske 15 år lägre än vår och snittlängden var inte dålig den heller. Redan under uppvärmningen förstod vi att det här gänget inte var att leka med.
Våra coacher, Olle och Pelle gjorde vad dom kunde för att peppa oss inför matchen. Olle hade t.o.m en sån där liten tavla med sig som han ritade på samtidigt som gav oss direktiv. Spanjorerna behövde inga direktiv dom verkade veta vad dom skulle göra. Undertecknad blev tillsammans Easywook, Wiknerson den yngre, Tompa och Nypan utsedd att spela i förstauppställningen. Tack för förtroendet.
Snart blev det dags för uppkast. Domaren skickade upp bollen i luften och jag hann inte se vart bollen tog vägen för det kom liksom en stor spanjor i vägen. Spanjorerna såg direkt att vi ställde upp i ett gammalt klassisk zonförsvar. Dom fattade galoppen direkt och började bombardera oss med långskott vilket är ett effektivt sätt att massakrera ett zonförsvar. Dom undrade nog lite vad vi höll på med när vi envetet höll fast vid det. Dom kunde ju inte veta att vi aldrig spelar man man. En viss nervositet smög sig nog in hos oss för visst gjorde vi många ”unforced errors”. Spanjorerna verkade dock inte nervösa dom använde oss som rundningsmärken och satte sina långskott med en imponerande precision. Jag trodde för ett kort ögonblick att vi var lite på gång när Nypan klev fram och satte en balja i ett tidigt skede av matchen. Kanske skulle vi få ner dom spanska tjurfäktarna i brygga i alla fall? Nä, det trodde jag bara en kort sekund för det sa bara boomboomboom så hade motståndarna skjutit i några snabba baljor innan vi ens hann hem och försvara oss.
Matchen fortgick och Olle och Pelle försökte mana på oss men hur de än försökte laborera med laguppställningen hittade vi liksom inte motståndarnas svaga punkt. Kort sagt så var dom nog inte bara en klass bättre än oss utan flera. Jag tycker dessutom det verkade som om dom hade lite bättre flås, hahaha.
Inte ens Olle och Pelles strategiska time outer lyckades störa spanjorerna, det kändes som om verktygen i lådan inte räckte till idag. Notera att jag skriver idag för det är ju bara att knyta näven i fickan och komma igen, eller hur? För hur det än var så är det bara att tacka CB Roser för en trevlig match, dom var duktiga och spelade en skolad och snygg basket.
Åsså var det ju det där med veckans lirare, ärligt talat så tycker jag att ingen i vårt gäng riktigt stack ut. Vem som helst av oss kunde få utmärkelsen. Men nu blev det jag och jag minns inte ens motiveringen. Kanske helt enkelt för snyggaste skada, då i konkurens med Peter Fredrik som gjorde illa pekfingret. Knäled större än pekfingerled alltså vann jag priset. Eller så var det bara ett tröstpris.
Tack för utmärkelsen, jag hade ändå förbaskat roligt.
Resultatet spelar ju egentligen ingen roll eftersom det viktiga är att kämpa väl, eller hur.
Okej då, det blev 89-15 till CP Roser.
Tack för mig. // Basketbroder Johan
...