Elva förväntansfulla basketörer samlades på Arlandas terminal 5. Spekulationerna bland deltagarna hade gått på högvarv och undertecknad var säker på att resmålet var Nice. Det stämde bra med det väder och badtemperatur på resmålet som kommittén hade angivit på packlistan. Dessutom fanns det en avgång med SAS kl 12.05 till Nice den 1/10. När alla var samlade så tog kommittén täten och det blev en långpromenad till allas förvåning till terminal 2 där det blev en liten väntan då kommittén servade med att checka in oss alla. Nypan passade på att förlägga plånboken vilken Petters plockade upp utan att varsko honom. Först när Nypan hade svettats en stund och alla var på väg in i säkerhetskontrollen så viftade Petters med plånboken och undrade om det var den han letade efter. Nypan drog en lättnades suck.
Flygresan gick sedan till Bilbao via Amsterdam. Väl framme i Bilbao upptäckte undertecknad en punktering på ett av väskans hjul vilket gjorde att väskan drog snett. Då vaknade resledar-Kenneth till och visade var anmälan om skadan skulle göras. Tack Kenneth!
Kommittén hade hyrt två svartlackerade Mercabussar och färden gick i värsta mafiosostil till San Sebastian. Efter någon liten felkörning så hittade Kenneth gaspedalen och drog iväg med en farlig fart, alla tre filer plus vägrenen användas flitigt. Väl framme i San Sebastian tog vi in på hotell La Galeria. Ett litet hotell nära stranden som i San Sebastian är mycket lång och bred.
Tiden hade rusat i väg så fördrinken skippades ☹ och hela gänget vandrade längs stranden in mot stadens centrala delar direkt till restaurang Gandarias. Där bjöds det på en fantastisk middag bestående av bland annat piggvar och till detta drack vi det lokala txakolina-vinet som syresätts genom att man serverar det i en lång stråle ner i glaset. Efter middagen promenerade hela gänget tillbaka till La Galeria och kl 00.00 var det släckt och tyst, åtminstone på mitt rum.
Torsdag 2/10
Vaknade upp till en klarblå himmel och ca 13 grader i luften. Kommittén aviserade kl 10.00 att hela dagen var en må bra dag utan direkta hållpunkter, bara umgås med kompisarna. Än en gång vandrade vi längs stranden bort mot den stora Jesusstatyn som står på en bergknalle vid slutet av stranden. Den såg inte så hög ut men det tog ändå lite på krafterna att gå upp till statyn. Väl på toppen så hade man en storartad utsikt. På nervägen slank vi ner i en trappa och vips så låg ett café/bar där, Urgulleko Polborina. Några öl och torrt vitt vin inmundigades, ett alldeles perfekt pitstop. Vid det här laget hade solen börjat värma ordentligt så det var en skön stund på berget.
Färden fortsatte sedan tillbaka ner till stranden och Parte Vieja (gamla stan) där vi tog en tapaslunch på Plaza de la Constitucion.
Därefter var vi några stycken som hyrde var sin cykel. Det blev en 2-timmars cykeltur längs stränderna, riktigt skönt faktiskt. Färden gick till Playa de Zurriola där surfarna håller till.
Det var en härlig dag, det är inte så ofta man bara kan glida runt och äta, dricka och cykla i goda vänners lag.
Efter cyklingen blev det en rask promenad tillbaka till hotellet för att fräscha till sig lite till middagen. Dagen till ära så började vi på Bar Pepe med en fördrink innan vi gick till restaurang La Madame där det vankades en rejäl köttbit och en rejäl efterrätt bestående av deras specialitet nämligen cheesecake och en choklad fondant. Vi förstod inte hur den skulle ätas då vi inte fick in några assietter att lägga upp efterrätten på. Servitrisen såg inte helt lycklig ut när vi efterfrågade det. I samband med serveringen av rätterna kom servitören och berättade om vad vi hade på tallrikarna men det var nog ingen som fattade vad han sa. Hur som helst var maten fantastiskt god, ett ställe att rekommendera.
Fredag 3/10
Den här dagen var det samling och utcheckning 09.30, vi skulle nämligen omgruppera till nytt hotell. In i bilarna och siktet riktades in på en liten ort som heter Getaria. På vägen, ett besök på en vingård, Gaintza Txakolindegia, stod på programmet. Tre viner, två vita och en rosé avsmakades och vi fann smaker och dofter av gröna äpplen, aprikos och vanilj och kanske några till.
Årets tävling hann avverkas innan besöket på vingården då vi anlände lite tidigt. Då tog Kenneth och Peter tillfället i akt och ordnade en Reflex Challenge, en tävling liknande de upplysta glasstavarna på Mästarnas Mästare. Fast här var det små hängande plaststavar man skulle fånga innan de föll i marken. Först fick alla testa en gång innan själva tävlingen började. När tävlingen sen började så gick 4 personer vidare till omgång två och till slut var det två personer kvar. Final mellan Petters och mig och jag vann. Hurra! Alltså, vinnare i Reflex Challenge 2025, J Sandberg.
Efter besöket på Vingården åt vi lunch på en liten fiskrestaurang, Balearri Jatetxea, nere i Getarias hamn. Sjöaborre stod på menyn. Aborren som vi alla åt av vägde 5,15 kg och var fantastiskt god i sin enkelhet, ”så enkelt men ändå så gott” som man säger.
Efter lunchen hoppade vi in i bilarna igen och for till Bilbao och checkade in på hotell Carlton. Sådärja! Nu rättade det till sig! Carlton var trevligt med stora härliga rum och en riktigt schysst frukost. Bra jobbat kommittén!
Kvällens middag blev ingen middag vid sittande bord utan vi hoppade runt mellan ett antal pubar guidade av en trevlig spanjor som hette Gonzo. De olika hoppen hade lite olika inriktning. Vi började med lite cider och en tortilla för att sen fortsätta till 3 andra ställen där vi fick lite olika anrättningar och vin förstås. Favoriten var nog den lilla ostbutiken. Bilbao överraskade mig med sitt rika uteliv. Det var barer och restauranger överallt och stämningen var på topp. För egen del så vek jag ner mig relativt tidigt och tog en taxi tillbaka till hotellet. Festprissarna i gänget höll i gång betydligt längre och hann avverka ett flertal GT innan kvällens slut.
Lördag 4/10
På lördag förmiddag samlades vi som vanligt vid 10-tiden för en lugn promenad i Bilbao. Kommittén var som vanligt hemlighetsfull och talade inte om vart vi skulle men det visade sig efter en kort stund att vi var på väg mot Guggenheim museet.
Ett mycket lyckat och uppskattat val. Vi fick en guidad tur på en dryg timme som var intressant och givande. Ett museum man kan återvända till flera gånger då det inte bara är utställningarna som lockar utan även byggnaden i sig. På eftermiddagen var det fri lek för samtliga. Vissa stack i väg på lunch medan andra vilade på hotellet och någon eller några fortsatte att vara kulturella.
Inför avslutsmiddagen var kavaj anbefallet, nu skulle det vara lite mer högtidligt. Kvällen började som sig bör med fördrink, GT i massor beställdes in och stämningen var som vanligt på topp.
Efter ett tag avslutade vi drinkandet och gick förväntansfulla mot avslutningskvällens middagsställe. Eftersom alla kränkt på sig en kavaj så krävdes ju att restaurangen var lite extra. Vi kom till en mycket välrenommerad köttrestaurang som heter Amaren. Den levererade inte bara stora köttstycken utan middagen inleddes med några läckra förrätter såsom beef cecine som är nötkött som torkats och saltats och är därefter kallrökt över ekträ. Sen fick vi en gåsleverterrine med päronchutney och körsbärsmarmelad/sås. Som sista förrätt fick vi in en lättrökt krabanrättning med gratinerad hollandaisesås. Alla rätter var helt fantastiska.
Därefter var det dags för huvudrätten som bestod av nötkött från rasen Buey Berrendo, ett stort och kraftfullt kreatur. Köttet fick vi lägga på stekhällar så var och en kunde lägga sin egen sista touch på stekningen. Man ska inte glömma att vi också drack goda viner till denna middag från restaurangens egen vingård. Avslutningen, dvs efterrätten serverades i form av ett pétanque-klot gjort av choklad som var fyllt med apelsin och vit choklad. Till detta serverades också banana split glass. Klon i denna rätta var att servitören krossade chokladklotet med en klubba. Den här middagen var helt fantastisk, det är sällan man går på lokal och får sådan klass på maten. Väl värt att kränga på sig en kavaj för.
Avlutningsvis vill jag rikta ett stort tack till kommittén för en mycket trevlig jubileumskick-off. Mycket välplanerad och väl genomförd.
Och tack till resten av gänget på resan, utan allas medverkan så hade det inte blivit så lyckat som det blev. Det känns otroligt att vi har känt varandra under så många år och fortfarande håller ihop och har så trevligt. Till sist vill jag vända mig till er basketbröder som inte var med på resan med ett kort och gott – ni var saknade.